Om Fredrik Kempe och hans makt över en språngmarsch.
Filmkväll hos Michael.
Vi hann, innan de sista fem personerna ballade ur, se Life Aquatic, Napoleon Dynamite, A Nightmare Before Christmas och en antipropagandafilm för marijuana, från 1938.
Sällskapet utgjordes mest av Michaels klasskamrater, och eftersom att Michael väljer att pola med dem är de trevliga. Om Michael godkänner dem, är de trevliga.
De var alltså trevliga, allihopa. Särskilt en....
Klockan kvart i ett var Life Aquatic slut. Jag funderade på att slagga där, men eftersom jag ju sov hos Odd igår, och således skippade att borsta tänderna p.g.a bristen på individuell tandborste, så tänkte jag att jag idag skulla göra slag i saken, och faktiskt borsta tänderna. Vilket medförde att jag gick hem.
Jag satte på min iPod på vägen hem. Tänkte att jag skulle lyssna på nåt som jag kunde springa i takt till. Vincero verkade vara ett bra val, och med fingrar darrande av köld scrollade jag omkring i menyerna, hittade den och satte på den.
Lika underbart varje gång.
Jag dirigerade en sen kväll i slutet av februari Fredrik Kempe, mot en tom och svart skolgård.
Han kommer nog aldrig få veta om det.
Vi hann, innan de sista fem personerna ballade ur, se Life Aquatic, Napoleon Dynamite, A Nightmare Before Christmas och en antipropagandafilm för marijuana, från 1938.
Sällskapet utgjordes mest av Michaels klasskamrater, och eftersom att Michael väljer att pola med dem är de trevliga. Om Michael godkänner dem, är de trevliga.
De var alltså trevliga, allihopa. Särskilt en....
Klockan kvart i ett var Life Aquatic slut. Jag funderade på att slagga där, men eftersom jag ju sov hos Odd igår, och således skippade att borsta tänderna p.g.a bristen på individuell tandborste, så tänkte jag att jag idag skulla göra slag i saken, och faktiskt borsta tänderna. Vilket medförde att jag gick hem.
Jag satte på min iPod på vägen hem. Tänkte att jag skulle lyssna på nåt som jag kunde springa i takt till. Vincero verkade vara ett bra val, och med fingrar darrande av köld scrollade jag omkring i menyerna, hittade den och satte på den.
Lika underbart varje gång.
Jag springer utan att märka det. Hoppar på den livsfarligt hala isen. Svänger med armarna.
Svingar dem runt mig.
Springer hela vägen hem.
Stannar, stod utanför min dörr.
Jag är hemma nu. Ska gå in och lägga mig nu. Behöver sova. Nu.
Men Vincero är inte slut än. Bara nästan.
Fortsätter. Högbergsgatan, Skaraborgsgatan, höger uppför trappan.
Södra Latins skolgård.
Den är tom, men hembekant. Trygg.
Vincero är tjugo sekunder från slutet. Det är i slutet av sista refrängen, innan början av hans crescendo.
Springer mot huvudingången.
Crescendo tar vid.
Ställer mig på trappan.
Fredrik Kempe tar i av alla krafter. Jag upplever hans högsta prestationsförmåga, på första parkett.
Jag höjer armarna, svänger med dem framför mig, i takt med musiken. Om en som kan göra det hade gjort det hade det kallats för att dirigera. Vi nöjer oss med att kalla det detsamma för mig.
Jag dirigerade Fredrik Kempe, i hans slutcrescendo i techno-remaken på Vincero.
Vincero är slut.
Jag står stilla. Går sedan ner för trappan från huvudentren, ner från Södra Latins skolgård. Går hem. Det är en dag imorgon också.
Jag dirigerade en sen kväll i slutet av februari Fredrik Kempe, mot en tom och svart skolgård.
Han kommer nog aldrig få veta om det.
Kommentarer
Postat av: petra
ha ha jag ser det framför mig - det hade varit kul om ett gäng mänskor hade stått och betraktat dig utan att du märkte det - du hade ju avstängda öron...
lillamor
Postat av: Annaa M
Jag känner många. T o m en och annan medelålders schlagerbög. Men jag har aldrig känt någon som haft Fredrik Kempe i sin iPod. Aldrig. Känner ju inte dig heller egentligen, men jag kan väl få känna dig lite i alla fall? Så jag kan berätta för min stencoola kompis Tomas 23, som jag stod i toakön med på förra Pride när Fredrik K sjöng, när jag kommer till Göteborg på fredag; "Jag känner en kille som har Fredrik Kempe i sin iPod!"
Trackback