Jaha, så det är såhär världen ser ut.
Min lillebror Samuel modellar. Tagen i somras.
Ger underbara sommarkänslor, eller hur?
Dagens Låt # 26
Dagens Låt:
Poor Leno - Röyksopp
"Poor Leno
Where you'll be you'll go
Where you'll be I'll know
Where you'll be I'll find you"
Jacks Kommentar:
Väldigt väldigt fin. Snyftig video dessutom.
Poor Leno - Röyksopp
"Poor Leno
Where you'll be you'll go
Where you'll be I'll know
Where you'll be I'll find you"
Jacks Kommentar:
Väldigt väldigt fin. Snyftig video dessutom.
Ser du dem också?
En av mina första kulspetsteckningar. Rätt nöjd faktiskt.
Onödiga konflikter kan också vara intressanta
För nåra månader sen kom ett South Park-avsnitt ut, som hette Trapped In the Closet.
Avsnittet handlade om religionen Scientologi. Som vanligt i South Park fanns ingen gräns på satiren i avsnittet, som handlade om att Tom Cruise, känd scientolog, gömde sig i garberoben hos Kyle, för att han inte Kyle uppskattade hans skådespelarkonst. Orsaken till att Kyles åsikt spelade så stor roll var för att man trodde han var den reinkarnerade L.Ron Hubbard, scientologens profet.
(Jag vet att storyn är invecklad, men såna är South Park-avsnitt. Avancerade och bra, trots att de inte verkar så till ytan.)
Alltså, Tom Cruise låser in sig i Kyles garderob, och vill inte komma ut. Resten av avsnittet går i princip ut på attt folk säger "Come out of the closet, Tom" till Tom Cruise.
Det är kul, jag lovar.
Iallafall.
Isaac Hayes, vars röst vi hör som den tjocke svarta kocken Chef i South Park, är scientolog.
Från början verkade han tycka det var helt okej att de gjorde narr av scentologin, precis som South Park har parodiriserat allt från katolisicm till Radiohead.
Men sen lackade han visst. Och har nu beslutat inte göra Chefs röst mer.
Som svar på detta handlade nu det senaste avsnittet av South Park, The Return Of Chef, om när Chef återvänder från att ha varit bortrest länge (egentligen har han ju inte varit med och dubbat programmet, men nu så har de klippt ihop hans gamla repliker till nya, så han är med, vare sig han vill det eller inte), välkomnas varmt av alla, men är lite underlig.
Medans Chef vart bortrest, med en klubb som hete Super Adventure Club (som är symbol för Scientologerna), har han hjärntvättats av dem och blivit pedofil!
Efter mycket om och men så dör Chef, vilket innebär farväl till Isaac Hayes.
Kyle säger på hans begravning att vi inte ska skylla på Chef, utan på "his fruity little club", Super Adveture Club, som ju förledde Chef intill hans död.
Och se vilken underbar symbolik det blir!
Skyll inte på Chef, skyll på de dumma Super Adventure Club = Skyll inte på Isaac Hayes, skyll på de dumma Scientologerna!
Aaah.
Ibland tycker man väl ändå South Park är bra jävla genialt.
Avsnittet handlade om religionen Scientologi. Som vanligt i South Park fanns ingen gräns på satiren i avsnittet, som handlade om att Tom Cruise, känd scientolog, gömde sig i garberoben hos Kyle, för att han inte Kyle uppskattade hans skådespelarkonst. Orsaken till att Kyles åsikt spelade så stor roll var för att man trodde han var den reinkarnerade L.Ron Hubbard, scientologens profet.
(Jag vet att storyn är invecklad, men såna är South Park-avsnitt. Avancerade och bra, trots att de inte verkar så till ytan.)
Alltså, Tom Cruise låser in sig i Kyles garderob, och vill inte komma ut. Resten av avsnittet går i princip ut på attt folk säger "Come out of the closet, Tom" till Tom Cruise.
Det är kul, jag lovar.
Iallafall.
Isaac Hayes, vars röst vi hör som den tjocke svarta kocken Chef i South Park, är scientolog.
Från början verkade han tycka det var helt okej att de gjorde narr av scentologin, precis som South Park har parodiriserat allt från katolisicm till Radiohead.
Men sen lackade han visst. Och har nu beslutat inte göra Chefs röst mer.
Som svar på detta handlade nu det senaste avsnittet av South Park, The Return Of Chef, om när Chef återvänder från att ha varit bortrest länge (egentligen har han ju inte varit med och dubbat programmet, men nu så har de klippt ihop hans gamla repliker till nya, så han är med, vare sig han vill det eller inte), välkomnas varmt av alla, men är lite underlig.
Medans Chef vart bortrest, med en klubb som hete Super Adventure Club (som är symbol för Scientologerna), har han hjärntvättats av dem och blivit pedofil!
Efter mycket om och men så dör Chef, vilket innebär farväl till Isaac Hayes.
Kyle säger på hans begravning att vi inte ska skylla på Chef, utan på "his fruity little club", Super Adveture Club, som ju förledde Chef intill hans död.
Och se vilken underbar symbolik det blir!
Skyll inte på Chef, skyll på de dumma Super Adventure Club = Skyll inte på Isaac Hayes, skyll på de dumma Scientologerna!
Aaah.
Ibland tycker man väl ändå South Park är bra jävla genialt.
En Latte Är Alltid En Latte
Wow!
Precis när jag hade slutfört det där förra inlägget fick jag väääärldens ide!
Jag ska nån gång sitta på en stol i mitt fönster, och titta ut under nån timme eller nåt.
Jag tar ett foto med min digitalkamera på de som ser mest intressanta ut.
Sen väljer jag ut en eller två, eller nåt sånt.
Sen skriver jag en historia om dem!
Fan va kul
Jag ska nån gång sitta på en stol i mitt fönster, och titta ut under nån timme eller nåt.
Jag tar ett foto med min digitalkamera på de som ser mest intressanta ut.
Sen väljer jag ut en eller två, eller nåt sånt.
Sen skriver jag en historia om dem!
Fan va kul
Inga alls
Är Medborgarplatsen en öststat?
Den här bilden ljuger. Jag tog den igår, när det var smältande snö, droppande smältvatten och en frisk lukt i luften. Jag var rätt glad, på väg upp till biblioteket med min syster, där hon skulle ha teater.
Men. Bilden här berättar om en grå plats under förtryck. Trista, råkalla områden med deprimerade människor.
Usch på bilden.
För det var ju mysigt, fräscht o glatt ju.
Jag har märkt att efter varje större skolarbete jag gör följer en eftermiddag av smådepp.
Idag hade jag mitt föredrag om Olaus Petri. Det gick bra. Jag var nyttigt nervös, med följd att jag kanske inte hade på mej den där engagerande "berätta hemlighet"-minen som jag förberett, men det gick ändå bra.
Men nu så känner jag mej nere.
Tom.
Ensam.
(kanske till viss del av att E inte kommer på teater... kanske)
Igår hade jag nåt viktigt att göra, nåt som jag visste var dödsnödvändigt att jag satte mej ner och slutförde. Idag har jag kvar en massa andra viktigheter att göra, skriva texter, rita bilder, plugga matte, all tha shit like tha, men ändå känner jag att jag inte har nåt viktigt för mej.
Den där hemska känslan av att tappa ens existensberättigande kommer tillbaks.
Och läxor är det enda som kan slåss mot den.
Wow, jag har kommit på läxornas enda fördel!
Ojsan
Tänk.
Enligt min graf har jag inte haft nåra gäster alls de senaste trettio dagarna.
Kan det ha nåt att göra med texten i överkanten av fönstret:
"Tillfälliga driftstörningar kan förekomma..."
Låt oss hoppas det.
Jag är klar med min pryl om Olaus Petri. Imorrn ska jag prata med min klass om honom. Det kommer gå bra.
Sorry för logg-artat blogg.
Lite för trött....
Enligt min graf har jag inte haft nåra gäster alls de senaste trettio dagarna.
Kan det ha nåt att göra med texten i överkanten av fönstret:
"Tillfälliga driftstörningar kan förekomma..."
Låt oss hoppas det.
Jag är klar med min pryl om Olaus Petri. Imorrn ska jag prata med min klass om honom. Det kommer gå bra.
Sorry för logg-artat blogg.
Lite för trött....
Olaus Petri & C:o
Detta är min utsikt precis nu. Ert bevis för det är datorkanten i nederdelen av bilden.
Byggnaden som skymtar därborta, den långa gula, är Bofils Båge. Den lite närmre är Tegelhuset.
Jag ska ha ett litet föredrag om Olaus Petri på måndag.
Oväntade kunskaper om honom välkomnas.
Lämna en kommentar om fallet är så.
Idag, när jag gick hem från Teater&Dramaskolan, brottades jag med min egen snackssugenhet, och kämpade emot min drift att vräka i mig skräp. Jag ville inte slänga bort pengar.
På medborgarplatsen dök en tanke upp i mitt huvud. Jag har sedan några dagar planerat använda min lediga tid nu i helgen till att förbereda mitt ovan nämnda föredrag.
Så eftersom jag nu hade tänkt bara vara ensam, osocial och tråkig till förmån för mitt plugg, kände jag att jag borde få ha en morot till det.
Och så bröts mitt försvar.
Jag köpte en påse Daimsnacks.
Åt dem framför Monty Python and the Holy Grail.
Lyssnade sedan på musik, och åt stekta ägg med smält ost och skinka på lingongrova-bröd
Och jag har inte pluggat hälften så mycket som planerat idag.
Snyft.
Men om jag lider, förstår jag inte varför det är så skönt?
Dikt
Skolarbete
Barnarbete
Mitt eget helvete
I lärarns ämbete
finns inget samvete
Med grönbete
som lockbete
kämpar vi vidare
tack vare glädjespridare
överlever vi
tillsvidare
nåra är glidare
har oförskämd tur
ligger på lur
för varje tillfälle
att fälla den snälla
och honom föreställa
sig själv framställa
som den enda
snälla
Skolarbete
Barnarbete
vet du själv hur hårt det e?
(Kände bara för att skriva en dikt, och rimma en massa.
Jag är inte så lack på skolväsendet egentligen.)
Nej!
Vad är det här för tjafs!?
Jag har ett mycket bestämt minne av att jag sa till vädret för inte så många dagar sedan: Om du snöar igen, så attan jäklar blir jag lack!
Har du ingen respekt för mitt humör och välbefinnande eller?
Vad är det här?!
Faaan helskottans sjuttsicken, det snöar ju!
Jag har ett mycket bestämt minne av att jag sa till vädret för inte så många dagar sedan: Om du snöar igen, så attan jäklar blir jag lack!
Har du ingen respekt för mitt humör och välbefinnande eller?
Vad är det här?!
Faaan helskottans sjuttsicken, det snöar ju!
En hälsning
Grattis Love Lyssarides på elvaårsdagen!!
Jamåhanleeva
jamåhanleeva
jamåhanlevautihunnrade åår
javisskahanleeva
javisskahanleeva
javisskahanleevautihunnrade åår!
Ett fyrfaldigt leve för Love
han leve
hipp hipp
Hurra
Hurra
Hurra
Hurrrraaaaaaa
Grattis Love!
Jamåhanleeva
jamåhanleeva
jamåhanlevautihunnrade åår
javisskahanleeva
javisskahanleeva
javisskahanleevautihunnrade åår!
Ett fyrfaldigt leve för Love
han leve
hipp hipp
Hurra
Hurra
Hurra
Hurrrraaaaaaa
Grattis Love!
Hur mår du Jack?
Nejmen åh. Vad skönt att nån frågar mej! Det känns väldigt bra.
I detta första "Hur mår du, Jack"-avsnitt, kommer jag mest behandla de sociala aspekterna i hur jag mår.
Jo. Jag mår ganska bra alltså.
Jag får rätt lite sömn, men det är mest för att jag anser sömnen vara så oviktig och ointressant så att jag inte orkar avsätta åtta timmar om dygnet till den. Det är åtta timmars overksamhet. Hade jag använt dem till att rita, skriva, prata, vad som helst annat, så hade jag kunnat fixa oanade grejer. Nobelpris, stålar och tjejer.
Men istället ligger man ner på sin rygg och mest verkar död. Ibland gör man det inte ensam. Men majoriteten av dagarna sover man ensam.
Helt bortkastad tid.
Alltså sover jag lite för lite. Vilket leder till sämre humör, sämre prestationsförmåga, sämre livsframsteg. Men jag besegrar iallafall overksamheten!
Jag har det lite smått problematiskt med klassen jag går i. Att som kille gå i en klass där det förutom 29 tjejer bara finns en annan kille, som är rent brottsligt ointressant, är lite jobbigt. Reaktionen jag brukar få när jag berättar könsuppdelningen i min klass är ju "wooow, tjejerna hänger väl dej om hälarna, wööh mööhuu möö".
På sådana gutturala uttalanden brukar jag svara med ett diplomatiskt leende, eventuellt en liten hemlighetsfull blinkning, och sedan effektivt byta ämne.
För det är inte så.
Inte för mej iallafall. Inte för Tow.
Jag vet inte om samma situation hade varit allmängiltlig för alla killar i min nuvarande postition. Jag vet inte om det, mot förmodan, är jag som funkar dåligt gentemot tjejer, och därför skrämmer bort dem.
Men något gör att jag inte än, efter en och en halv termin, inte fått en känsla av att ha kommit in. Eller, jag har fått den, men den var inte som jag väntade mej.
Jag har enligt vad mina känslor säger närmast fått en outsider-position. Jag! En outsider!
Jag har aldrig använt de två orden i en mening förut! De fungerar inte för mig! Min självbild är att jag är socialt väl fungerande, och inte obekväm att umgås med. Denna ställs nu, iallafall kring min position i klassen, på sin ända.
Uppskattas jag inte alls? Ses jag som en börda? Ett bihang?
Så kan det ibland, inte sällan, kännas för mig i klassen.
Men om jag har tur så är det ju bara kanske svårt för 29 tjejer att behandla mig som en kompis. Det kan finnas någon sorts sexuell spänning, eller attraktion eller nåt annat bråkigt som förhindrar en normal kompisrelation med någon av tjejerna i min klass. Det kan ju vara deras problem, snarare än mitt (Jag säger inte med detta att min klass är otrevlig. Det är den inte. Alla är de jättefina, schyssta, roliga, intressanta, kloka, underbara tjejer. Men det är när jag kommer in i bilden som det inte funkar. I vilket fall är tjejerna inte problemet, ej heller är jag problemet, det är samspelet mellan mig och tjejerna som är länken som inte håller)
I vilket fall är det ju något som i högsta grad komplicerar min vardag.
Skolan är rätt soft. Jag vet att det finns många stackare som sliter så blodet rinner från deras slitna pekfingertoppar ner på deras uppsatser om växthuseffekten, stackare som ramlar i sam- eller naturfällan. Men trots det, kan jag inte undanhålla mig från att gnälla över mina fyra fem andra ämnen jag har förutom bilden.
Historian = krävande, men intressant.
Svenskan = rätt trist och lätt. ibland kul.
Matten = krävande och astrist. alltid.
Engelskan = rätt trist och lätt. ibland kul.
Dessutom är de två lärare jag ogillar mest de jag har i svenska, engelska och matte. De tre kärnämnena alltså. Vadå otur?
Men men.
Bilden är ju underbar. Bilden gör min skoldag uthärdlig, mer än något annat. Bilden är asakul. På alla sätt.
I övrigt känns min sociala situation tämligen stabil. Jag kom in i Södra Latin med två tomma kompishänder, när jag slutade i Adolf Fredriks fann jag plötsligt att jag förlorade det lilla antalet närmare kompisar jag hade. Jag stod utan vänner, ensam. Att vara ensam är det mest destruktiva tillståndet jag kan hamna i. Det dröjer inte länge innan jag får väldans mörka tankar, och känner mej ruskigt misslyckad. Alltså var det en rät jobbig sommar, fram tills min seglats, då jag uppskattades mycket, och fick mycket nya vänner.
Nu har jag lärt känna människor från en drös med klasser på södra, med ett gäng snubbar från en musikklass i täten. De killarna väger bristen på killar i min egen klass. De är till hälften en räddning för mig, i min skolsituation. Jag har vid tillfällen räddats av dem, när jag allvarligt övervägt att sluta i Södra Latin.
Utanför skolan stabliseras min kompissituation också alltmer. Jag har några trogna vänner, främst representerade av O och I, och de är också ofta min räddning. Jag uppskattar er mycket mycket, grabbar.
Jag gör mer saker på min fritid, mer konstruktiva saker. Mycket teater, mycket film, mycket sånt. Och det känns bra att ha ett mål, attt veta att man presterar något.
Min vardag känns, med ett och annat undantag, mer och mer stabil.
Jag tror att jag på frågan: Hur mår du i ditt sociala liv, Jack?,
är berättigad att svara, minst:
Mycket bra.
Med vänliga hälsningar
Er tillgivne
The Glassigare Tow
I detta första "Hur mår du, Jack"-avsnitt, kommer jag mest behandla de sociala aspekterna i hur jag mår.
Jo. Jag mår ganska bra alltså.
Jag får rätt lite sömn, men det är mest för att jag anser sömnen vara så oviktig och ointressant så att jag inte orkar avsätta åtta timmar om dygnet till den. Det är åtta timmars overksamhet. Hade jag använt dem till att rita, skriva, prata, vad som helst annat, så hade jag kunnat fixa oanade grejer. Nobelpris, stålar och tjejer.
Men istället ligger man ner på sin rygg och mest verkar död. Ibland gör man det inte ensam. Men majoriteten av dagarna sover man ensam.
Helt bortkastad tid.
Alltså sover jag lite för lite. Vilket leder till sämre humör, sämre prestationsförmåga, sämre livsframsteg. Men jag besegrar iallafall overksamheten!
Jag har det lite smått problematiskt med klassen jag går i. Att som kille gå i en klass där det förutom 29 tjejer bara finns en annan kille, som är rent brottsligt ointressant, är lite jobbigt. Reaktionen jag brukar få när jag berättar könsuppdelningen i min klass är ju "wooow, tjejerna hänger väl dej om hälarna, wööh mööhuu möö".
På sådana gutturala uttalanden brukar jag svara med ett diplomatiskt leende, eventuellt en liten hemlighetsfull blinkning, och sedan effektivt byta ämne.
För det är inte så.
Inte för mej iallafall. Inte för Tow.
Jag vet inte om samma situation hade varit allmängiltlig för alla killar i min nuvarande postition. Jag vet inte om det, mot förmodan, är jag som funkar dåligt gentemot tjejer, och därför skrämmer bort dem.
Men något gör att jag inte än, efter en och en halv termin, inte fått en känsla av att ha kommit in. Eller, jag har fått den, men den var inte som jag väntade mej.
Jag har enligt vad mina känslor säger närmast fått en outsider-position. Jag! En outsider!
Jag har aldrig använt de två orden i en mening förut! De fungerar inte för mig! Min självbild är att jag är socialt väl fungerande, och inte obekväm att umgås med. Denna ställs nu, iallafall kring min position i klassen, på sin ända.
Uppskattas jag inte alls? Ses jag som en börda? Ett bihang?
Så kan det ibland, inte sällan, kännas för mig i klassen.
Men om jag har tur så är det ju bara kanske svårt för 29 tjejer att behandla mig som en kompis. Det kan finnas någon sorts sexuell spänning, eller attraktion eller nåt annat bråkigt som förhindrar en normal kompisrelation med någon av tjejerna i min klass. Det kan ju vara deras problem, snarare än mitt (Jag säger inte med detta att min klass är otrevlig. Det är den inte. Alla är de jättefina, schyssta, roliga, intressanta, kloka, underbara tjejer. Men det är när jag kommer in i bilden som det inte funkar. I vilket fall är tjejerna inte problemet, ej heller är jag problemet, det är samspelet mellan mig och tjejerna som är länken som inte håller)
I vilket fall är det ju något som i högsta grad komplicerar min vardag.
Skolan är rätt soft. Jag vet att det finns många stackare som sliter så blodet rinner från deras slitna pekfingertoppar ner på deras uppsatser om växthuseffekten, stackare som ramlar i sam- eller naturfällan. Men trots det, kan jag inte undanhålla mig från att gnälla över mina fyra fem andra ämnen jag har förutom bilden.
Historian = krävande, men intressant.
Svenskan = rätt trist och lätt. ibland kul.
Matten = krävande och astrist. alltid.
Engelskan = rätt trist och lätt. ibland kul.
Dessutom är de två lärare jag ogillar mest de jag har i svenska, engelska och matte. De tre kärnämnena alltså. Vadå otur?
Men men.
Bilden är ju underbar. Bilden gör min skoldag uthärdlig, mer än något annat. Bilden är asakul. På alla sätt.
I övrigt känns min sociala situation tämligen stabil. Jag kom in i Södra Latin med två tomma kompishänder, när jag slutade i Adolf Fredriks fann jag plötsligt att jag förlorade det lilla antalet närmare kompisar jag hade. Jag stod utan vänner, ensam. Att vara ensam är det mest destruktiva tillståndet jag kan hamna i. Det dröjer inte länge innan jag får väldans mörka tankar, och känner mej ruskigt misslyckad. Alltså var det en rät jobbig sommar, fram tills min seglats, då jag uppskattades mycket, och fick mycket nya vänner.
Nu har jag lärt känna människor från en drös med klasser på södra, med ett gäng snubbar från en musikklass i täten. De killarna väger bristen på killar i min egen klass. De är till hälften en räddning för mig, i min skolsituation. Jag har vid tillfällen räddats av dem, när jag allvarligt övervägt att sluta i Södra Latin.
Utanför skolan stabliseras min kompissituation också alltmer. Jag har några trogna vänner, främst representerade av O och I, och de är också ofta min räddning. Jag uppskattar er mycket mycket, grabbar.
Jag gör mer saker på min fritid, mer konstruktiva saker. Mycket teater, mycket film, mycket sånt. Och det känns bra att ha ett mål, attt veta att man presterar något.
Min vardag känns, med ett och annat undantag, mer och mer stabil.
Jag tror att jag på frågan: Hur mår du i ditt sociala liv, Jack?,
är berättigad att svara, minst:
Mycket bra.
Med vänliga hälsningar
Er tillgivne
The Glassigare Tow
Dagens Låt # 25
Dagens Låt:
Somethin´ Stupid - Robbie Williams & Nicole Kidman
"I know I stand in line
until you think you have the time
to spend an evening with me
And if we go some place to dance
I know that there's a chance
you won't be leaving with me
And afterwards we drop into a quiet little place
and have a drink or two
And then I go and spoil it all
by saying something stupid
like: ´I love you´"
Jacks Kommentar:
Vad ska man säga? Tokmysig!
Somethin´ Stupid - Robbie Williams & Nicole Kidman
"I know I stand in line
until you think you have the time
to spend an evening with me
And if we go some place to dance
I know that there's a chance
you won't be leaving with me
And afterwards we drop into a quiet little place
and have a drink or two
And then I go and spoil it all
by saying something stupid
like: ´I love you´"
Jacks Kommentar:
Vad ska man säga? Tokmysig!
Utkonkurrerad; innan det ens hann börja...
Snyft
Min mor, som jag bara för några månader sedan satt och pedagogiskt långsamt instruerade i hur man startar och driver en blogg, har gått om mej. Starkt, dessutom.
Vi ser här tydligt hur ungdomen, som förut var den dominerande kraften på internet, har tappat all tillstymmelse till makt. De äldre, förut ansedda som "dated" morsorna reser sig, så överraskande att de annars så exeptionellt hippa sjuttonåringarna ramlar av sina kollektiva kontrollstolar.
Vi betraktar i dessa följande bilder hur underskattade gamlingarna var på internet. Akta er, snart kommer en Lunarstorm för sextiotalister...
Detta är min mammas bloggs besökarantal de senaste trettiodagar.
De röda staplarna är sidvisningar, de gröna är unika besökare.
De senaste fyra dagarna har hon haft konstant runt 100 unika besökare. Varje dag.
Detta är min bloggs besökarsiffror de senaste trettio dagarna.
Grattis mamma.
De äldre har vunnit, bevisat sin överhet på ytterligare ett område. Intresset för ungdomar är inte närmelsevis lika högt. Din erfarenhet har vunnit en förkrossande seger.
Det är bara en enda dag, under denna hela månad bilderna visar, som mina siffror är högre än dina. En enda dag.
Vad är det som är på gång att hända?
Har vi under trettio förlorat kontrollen?
Kommer våra mammor skratta oss i ansiktet nästa gång vi försiktigt frågar om de behöver lite hjälp med datorn?
Har vår överhet i datorvärlden slutat, innan den ens hunnit komma upp på benen?
Snyft
Ps. SallyKlee, min mor, kommer inom kort presentera sin syn på saken, och i det även ett svar på min text häröver, på sin blogg. Läs den!
Jag vill även nämna att detta inlägg är skrivet med en viss glimt i ögat, och snarare än att förbittra mig över mina nackdelar exemplifiera att en åldersgrupp kanske inte är så förlorade i datorvärlden som de vill påskina.
No hard feelings liksom. Okej? Ds.
Min mor, som jag bara för några månader sedan satt och pedagogiskt långsamt instruerade i hur man startar och driver en blogg, har gått om mej. Starkt, dessutom.
Vi ser här tydligt hur ungdomen, som förut var den dominerande kraften på internet, har tappat all tillstymmelse till makt. De äldre, förut ansedda som "dated" morsorna reser sig, så överraskande att de annars så exeptionellt hippa sjuttonåringarna ramlar av sina kollektiva kontrollstolar.
Vi betraktar i dessa följande bilder hur underskattade gamlingarna var på internet. Akta er, snart kommer en Lunarstorm för sextiotalister...
Detta är min mammas bloggs besökarantal de senaste trettiodagar.
De röda staplarna är sidvisningar, de gröna är unika besökare.
De senaste fyra dagarna har hon haft konstant runt 100 unika besökare. Varje dag.
Detta är min bloggs besökarsiffror de senaste trettio dagarna.
Grattis mamma.
De äldre har vunnit, bevisat sin överhet på ytterligare ett område. Intresset för ungdomar är inte närmelsevis lika högt. Din erfarenhet har vunnit en förkrossande seger.
Det är bara en enda dag, under denna hela månad bilderna visar, som mina siffror är högre än dina. En enda dag.
Vad är det som är på gång att hända?
Har vi under trettio förlorat kontrollen?
Kommer våra mammor skratta oss i ansiktet nästa gång vi försiktigt frågar om de behöver lite hjälp med datorn?
Har vår överhet i datorvärlden slutat, innan den ens hunnit komma upp på benen?
Snyft
Ps. SallyKlee, min mor, kommer inom kort presentera sin syn på saken, och i det även ett svar på min text häröver, på sin blogg. Läs den!
Jag vill även nämna att detta inlägg är skrivet med en viss glimt i ögat, och snarare än att förbittra mig över mina nackdelar exemplifiera att en åldersgrupp kanske inte är så förlorade i datorvärlden som de vill påskina.
No hard feelings liksom. Okej? Ds.
Jag är i en förort.
Vi spelar teater här.
Mitt läge försvårar mina möjligheter att blogga.
Förargas därför icke över eventuella uteblivna blogginlägg.
Tack på förhand
/ er jack
Mitt läge försvårar mina möjligheter att blogga.
Förargas därför icke över eventuella uteblivna blogginlägg.
Tack på förhand
/ er jack
Bilder tagna i rus av lycka.
Bertil, min gudfar, är en god själ.
Han har köpt en ny kamera, och den är lite till för att jag ska få låna den.
Wow. LIksom. Wow. Ba, WOW!
Här kommer ett urval av de bilder jag tagit nu under den första halvtimmen.
Från vänster: Böcker från bokrean på min gästsäng, min dator med en välbekant sida öppen, min vägg ovanför sängen och affischerna jag valt ha där, ett vinglas och min mammas man, min bror Vincent, mitt rum, en legobyggnad.
Yiiihaaaa!
Han har köpt en ny kamera, och den är lite till för att jag ska få låna den.
Wow. LIksom. Wow. Ba, WOW!
Här kommer ett urval av de bilder jag tagit nu under den första halvtimmen.
Från vänster: Böcker från bokrean på min gästsäng, min dator med en välbekant sida öppen, min vägg ovanför sängen och affischerna jag valt ha där, ett vinglas och min mammas man, min bror Vincent, mitt rum, en legobyggnad.
Yiiihaaaa!
Järna - En bajskorv, ett hem. Del 2.
Sent omsider kommer här fortsättningen på den uppskattade berättelsen om Järna.
Vanliga människors leverne i Järna.
En ässe i sliskig dumhet. Del 2.
När man ringer hem till Torulv kan man ha otur eller otur. Har man otur svarar inte Torulv. Hans telefonsvarare, som en gång Torulv talade in i ett rus av insikt och gudomlig retorik, lyder som följer: Heej (mjuk pedagogisk röst), Torulv kan inte ta telefonen. Den är för teknisk och avancerad för honom. Men du kan nå Torulv på hans mobil. Om han trycker på rätt knapp för att svara, vill säga. Lycka till. Okej, ha ett bra liv.
Torulv bor ensam i en femton kvadratmeters lägenhet strax utanför Järna centrum (läs: Konsum och Arnes Hyrvideo).
Han har ingen flickvän, men på de hyllningsfester till inaveln som regelbundet hålls så är det märkligt ofta Rilftimmer som han skålar sin gigantiska skål med mjöd med. Sen brukar Rilfhimmer följa med Torulv hem. När de inte riktigt kommer ihåg hur det var man har samlag så brukar de istället antingen jaga bufflar i gryningen eller titta på Top Model.
Efter ett tag somnar de.
När Torulv vaknar så har Rilftimmer allt som oftast hunnit vakna och galoppera hem. Bara en gång lyckades hon inte öppna den olåsta dörren, då vaknade Torulv och såg hur hon tog sats och sprang rätt in i dörren, om och om igen. Han öppnade, och Rilftimmer tumlade ut i trapphuset, och vidare hemåt.
Torulv gillar eurytmi. Han tycker det är intressant. Eurytmi är när man dansar väldigt långsamt till delfinskrik. Det hela är mycket oavancerat, och det är lätt att verka som att man är väldigt bra på det utan att i själva verket inte ens vara smart nog för att kunna uppta musikens ljud. Musik och musik förresten. Delfinskrikens ljud.
När Torulv ska ha festmiddag går han till Saltå Kvarn, och köper mängder av bröd, så grovt att man kan klubba ihjäl blåvalar med det, något som för övrigt är ett uppskattat tidsfördriv bland järnaborna. På det brödet placerar han lite grässtrån. Om det är vinter räcker det med snö. Till det dricker han Amévin, en slags läsk som kostar jättemycket och smakar som Euroshopper Äppelcider. Lyxigt, grymtar han och fnyser ut kolsyran genom näsan. Hans bordsgranne blir då mäkta imponerad av Torulvs världsvana sätt.
Vanligtvis blir kvinnspersonerna i flocken gravida vid sjuttonårsåldern, eftersom kondomer generellt betraktas som ett motflöde i världsaurans skinande mysighet. En minoritet använder istället fårtarmar, men de flesta förkastar helt idén med preventinmedel.
Vid förlossningens slut tackar den feminina delen av paret vädergudarna för deras godhet mot folket, framför en snabb eurytmidans och offrar sedan fyra oskulder till okulten.
Mannen ruskar missnöjt på sig, men masar sig ändå ut på fälten för att skrapa ihop tillräckligt med föda till den nyligen utvigdade familjen.
Tre dagar gammal sätter modern sitt barn vid dess kall, för att en vana skall inträda. Är det en flicka får hon bada i vattenfärger för att så tidigt som möjligt inse sminkets betydelse för en förestående parning. Är det en pojke stoppas han in i motorn på en Kamazaki, en moppe. Han kommer då otvetydigt börja dyrka företeelsen moped.
Forts. följer.
Vanliga människors leverne i Järna.
En ässe i sliskig dumhet. Del 2.
När man ringer hem till Torulv kan man ha otur eller otur. Har man otur svarar inte Torulv. Hans telefonsvarare, som en gång Torulv talade in i ett rus av insikt och gudomlig retorik, lyder som följer: Heej (mjuk pedagogisk röst), Torulv kan inte ta telefonen. Den är för teknisk och avancerad för honom. Men du kan nå Torulv på hans mobil. Om han trycker på rätt knapp för att svara, vill säga. Lycka till. Okej, ha ett bra liv.
Torulv bor ensam i en femton kvadratmeters lägenhet strax utanför Järna centrum (läs: Konsum och Arnes Hyrvideo).
Han har ingen flickvän, men på de hyllningsfester till inaveln som regelbundet hålls så är det märkligt ofta Rilftimmer som han skålar sin gigantiska skål med mjöd med. Sen brukar Rilfhimmer följa med Torulv hem. När de inte riktigt kommer ihåg hur det var man har samlag så brukar de istället antingen jaga bufflar i gryningen eller titta på Top Model.
Efter ett tag somnar de.
När Torulv vaknar så har Rilftimmer allt som oftast hunnit vakna och galoppera hem. Bara en gång lyckades hon inte öppna den olåsta dörren, då vaknade Torulv och såg hur hon tog sats och sprang rätt in i dörren, om och om igen. Han öppnade, och Rilftimmer tumlade ut i trapphuset, och vidare hemåt.
Torulv gillar eurytmi. Han tycker det är intressant. Eurytmi är när man dansar väldigt långsamt till delfinskrik. Det hela är mycket oavancerat, och det är lätt att verka som att man är väldigt bra på det utan att i själva verket inte ens vara smart nog för att kunna uppta musikens ljud. Musik och musik förresten. Delfinskrikens ljud.
När Torulv ska ha festmiddag går han till Saltå Kvarn, och köper mängder av bröd, så grovt att man kan klubba ihjäl blåvalar med det, något som för övrigt är ett uppskattat tidsfördriv bland järnaborna. På det brödet placerar han lite grässtrån. Om det är vinter räcker det med snö. Till det dricker han Amévin, en slags läsk som kostar jättemycket och smakar som Euroshopper Äppelcider. Lyxigt, grymtar han och fnyser ut kolsyran genom näsan. Hans bordsgranne blir då mäkta imponerad av Torulvs världsvana sätt.
Vanligtvis blir kvinnspersonerna i flocken gravida vid sjuttonårsåldern, eftersom kondomer generellt betraktas som ett motflöde i världsaurans skinande mysighet. En minoritet använder istället fårtarmar, men de flesta förkastar helt idén med preventinmedel.
Vid förlossningens slut tackar den feminina delen av paret vädergudarna för deras godhet mot folket, framför en snabb eurytmidans och offrar sedan fyra oskulder till okulten.
Mannen ruskar missnöjt på sig, men masar sig ändå ut på fälten för att skrapa ihop tillräckligt med föda till den nyligen utvigdade familjen.
Tre dagar gammal sätter modern sitt barn vid dess kall, för att en vana skall inträda. Är det en flicka får hon bada i vattenfärger för att så tidigt som möjligt inse sminkets betydelse för en förestående parning. Är det en pojke stoppas han in i motorn på en Kamazaki, en moppe. Han kommer då otvetydigt börja dyrka företeelsen moped.
Forts. följer.
En Gul Höna
Dagens Låt # 24
Dagens Låt:
Dry Your Eyes - The Streets
"Dry your eyes mate
I know it's hard to take, but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now, it's over"
Jacks Kommentar:
The Streets är en helt underbar rappare för att han 1.är brittisk, och har typ cockneyaccent, och 2. inte är lika jävla omogen och självupptagen som alla andra (läs: 50 cent och såna) är. Han rappar med självinsikt och självironi. Jättebra o mysig musik. Ett måste.
Tack Eliza för att jag upptäckte honom hemma hos dej. Han har slightly ändrat min bild av rapmusik. Tack också för dagens fika på sleven, slutar aldrig vara trevligt!
Dry Your Eyes - The Streets
"Dry your eyes mate
I know it's hard to take, but her mind has been made up
There's plenty more fish in the sea
Dry your eyes mate
I know you want to make her see how much this pain hurts
But you've got to walk away now, it's over"
Jacks Kommentar:
The Streets är en helt underbar rappare för att han 1.är brittisk, och har typ cockneyaccent, och 2. inte är lika jävla omogen och självupptagen som alla andra (läs: 50 cent och såna) är. Han rappar med självinsikt och självironi. Jättebra o mysig musik. Ett måste.
Tack Eliza för att jag upptäckte honom hemma hos dej. Han har slightly ändrat min bild av rapmusik. Tack också för dagens fika på sleven, slutar aldrig vara trevligt!
Bokrean! myspys!
Mina fynd från raiden med Isak på bokrean idag:
Jan Berglin - Magnum Berglin - Berglin, ett geni. Ren plikt att utöka mitt förråd av hans grejer
Johan Wanloo - De Äventyrslystna Karlakarlarna - Dansbandsninjorna - Helst skulle jag köpt en av de senare Karlakarla-böckerna. men man köper ju som bekant det som finns när man gillar nån.
Douglas Adams - Liftarens Guide Till Galaxen - Alla fem volymer i en bok. Livsnödvändigt att iaf ha läst skiten, antar jag.
Linda Skugge - Men mest av allt vill jag hångla med nån - Bra feedback till bloggningen, men också till livet. trots att jag tycker Skugge är en synnerligen omysig och obehaglig person så kan det nog vara en bra grej att läsa hennes skräp.
Myspys med böcker. men först måste man klara av dvärgen av lagerkvist. jobbigt att läsa nåt för att man måste. stöööön.
ps. underbart att prata i telefon med dej emma!
Jan Berglin - Magnum Berglin - Berglin, ett geni. Ren plikt att utöka mitt förråd av hans grejer
Johan Wanloo - De Äventyrslystna Karlakarlarna - Dansbandsninjorna - Helst skulle jag köpt en av de senare Karlakarla-böckerna. men man köper ju som bekant det som finns när man gillar nån.
Douglas Adams - Liftarens Guide Till Galaxen - Alla fem volymer i en bok. Livsnödvändigt att iaf ha läst skiten, antar jag.
Linda Skugge - Men mest av allt vill jag hångla med nån - Bra feedback till bloggningen, men också till livet. trots att jag tycker Skugge är en synnerligen omysig och obehaglig person så kan det nog vara en bra grej att läsa hennes skräp.
Myspys med böcker. men först måste man klara av dvärgen av lagerkvist. jobbigt att läsa nåt för att man måste. stöööön.
ps. underbart att prata i telefon med dej emma!
luckyy!
Lasermannen
Jag läser just nu Lasermannen. Mycket bra bok, som det verkar hittills. Möjligen en smula melodramatisk, lite beck-feeling över den kanske, men soft dokumenterat. Författarens beundran för Ausonius är helt oförblommerad.
Fredags:
Zombiefilmsinspelning på Södra Latin, Jack är "huvudrollen". Minnesvärd dödsscen med specialeffekter utgjorda av rå köttfärs, lingonsylt och chokladsås. Filmen kommer på ettan eller tvåan om inte alltför lång tid, ett tag efter att vi blir klara med den. Ill let you know.
Kortfilmskväll på Lava. Underbart filmschema med softerisofta kortfilmer från klockan sju till klockan ett på natten. Dock visades varken min eller kristoffers film, vilket ju var lite bad, men han lovade att de skulle visas nästa gång. Ill let you know.
Minnesvärt citat: Isak: Det är ju han!
Jack: Vem?
Isak: Jag vet inte!
Lördags:
Barngrupper i teater. Eftersom sömnkvantiteten inte var överdriven natten innan (Isak och Olof sov över) så har Jack huvudvärk, men kan ändå hantera sammanlagt ungefär förtio barn. Dessutom var det jätteroligt. Som vanligt. Men det är ju ändå inget som fem koppar kaffe gör sämre.
Sammankomst med grupp Lyssarides. De var först här och tittade på film med oss, grupp Werner. Filmen som konsumerades var Good Bye Lenin. Jag såg typ halva slutscenen när jag kom hem från barngrupperna. Sen åkte vi hem till grupp Lyssaridens hemvist, för matinmundigande. I samband med att Odd gick till festligheter vid niotiden åkte jag hem, fräschade upp mej, och vandrade vidare till Eliza som sa att hon hade en middag, men egentligen var som hon brukar vara. Hon hade en polare där, som var soft. Vi softade väldigt mycket. Sen somnade vi vid fem (efter att DN och SvD kommit) och gjorde bacon, ägg och apelsinjuice på morgonen.
Idag, Söndag:
Trött. Teaterrep med Olof ikväll. Kul.
Sorry för att jag inte skrivit nåt de senaste dagarna, men ni ser ju. Tajt schema. Sorry också för att det här inlägget är mer logg än blogg. Men det kommer inte alltid vara så. Det ska komma upp lite funderingar snart. Fan det brukar ju göra det, om jag lägger mej ner och blundar....
mors föffan
Fredags:
Zombiefilmsinspelning på Södra Latin, Jack är "huvudrollen". Minnesvärd dödsscen med specialeffekter utgjorda av rå köttfärs, lingonsylt och chokladsås. Filmen kommer på ettan eller tvåan om inte alltför lång tid, ett tag efter att vi blir klara med den. Ill let you know.
Kortfilmskväll på Lava. Underbart filmschema med softerisofta kortfilmer från klockan sju till klockan ett på natten. Dock visades varken min eller kristoffers film, vilket ju var lite bad, men han lovade att de skulle visas nästa gång. Ill let you know.
Minnesvärt citat: Isak: Det är ju han!
Jack: Vem?
Isak: Jag vet inte!
Lördags:
Barngrupper i teater. Eftersom sömnkvantiteten inte var överdriven natten innan (Isak och Olof sov över) så har Jack huvudvärk, men kan ändå hantera sammanlagt ungefär förtio barn. Dessutom var det jätteroligt. Som vanligt. Men det är ju ändå inget som fem koppar kaffe gör sämre.
Sammankomst med grupp Lyssarides. De var först här och tittade på film med oss, grupp Werner. Filmen som konsumerades var Good Bye Lenin. Jag såg typ halva slutscenen när jag kom hem från barngrupperna. Sen åkte vi hem till grupp Lyssaridens hemvist, för matinmundigande. I samband med att Odd gick till festligheter vid niotiden åkte jag hem, fräschade upp mej, och vandrade vidare till Eliza som sa att hon hade en middag, men egentligen var som hon brukar vara. Hon hade en polare där, som var soft. Vi softade väldigt mycket. Sen somnade vi vid fem (efter att DN och SvD kommit) och gjorde bacon, ägg och apelsinjuice på morgonen.
Idag, Söndag:
Trött. Teaterrep med Olof ikväll. Kul.
Sorry för att jag inte skrivit nåt de senaste dagarna, men ni ser ju. Tajt schema. Sorry också för att det här inlägget är mer logg än blogg. Men det kommer inte alltid vara så. Det ska komma upp lite funderingar snart. Fan det brukar ju göra det, om jag lägger mej ner och blundar....
mors föffan
Kort Referat
Sammanfattning av spelningarna på Kafe 44 idag:
Satans Breakfast: Kvällen höjdpunkt kom först. Satans Breakfast, ett fusion-, jazz- och funkband var på topp, högre än Mount Everest, och hela publiken skumpade på ett eller annat sätt, frivilligt eller ej, i takt. Fantastiska utföranden på alla instrument, underbara egenhändigt skrivna låtar, jävligt bra publikkontakt. Nästa gång Satans Breakfast har en spelning kommer jag vara det största fanet.
EnkÅpres: Trist och rätt intetsägande skränig musik. Men då kunde man ju alltid fika o mingla lite istället.
Taxi Taxi: Tjejerna hade höga förväntningar på sig från mig, som de lite till hälften uppfyllde. Förvisso underbart mysiga låtar med en jävligt fin känsla, men ibland tycker jag de rörde sig lite för mycket i gränslandet mellan sång och skrik. Men jävligt gulligt, på det hela taget.
Kvällen i sammanfattning:
Värt sina 40 jävla spänn, alla alla alla gånger.
Satans Breakfast: Kvällen höjdpunkt kom först. Satans Breakfast, ett fusion-, jazz- och funkband var på topp, högre än Mount Everest, och hela publiken skumpade på ett eller annat sätt, frivilligt eller ej, i takt. Fantastiska utföranden på alla instrument, underbara egenhändigt skrivna låtar, jävligt bra publikkontakt. Nästa gång Satans Breakfast har en spelning kommer jag vara det största fanet.
EnkÅpres: Trist och rätt intetsägande skränig musik. Men då kunde man ju alltid fika o mingla lite istället.
Taxi Taxi: Tjejerna hade höga förväntningar på sig från mig, som de lite till hälften uppfyllde. Förvisso underbart mysiga låtar med en jävligt fin känsla, men ibland tycker jag de rörde sig lite för mycket i gränslandet mellan sång och skrik. Men jävligt gulligt, på det hela taget.
Kvällen i sammanfattning:
Värt sina 40 jävla spänn, alla alla alla gånger.
Musiktips
Här kommer lite tips som ni ska följa om ni vill ha det bra.
- Gå in på Las Palmas hemsida och titta i fönstrets nederkant, där finns olika saker man kan trycka på, och den näst längst till vänster heter musik. Tryck där, och ladda sen ner Las Palmas låtar i följande prioriteringsordning: En Dyr Affär, Missbruk Beivras, Bidragskungen och Spökskrivare.
- Gå sedan in på MBMA, Mobbade Barn Med Automatvapens hemsida, tryck på Media och ladda ner alla låtar där. Lika hög klass som nåt högstadie i Jamaica.
- Sen går du in på Satans Breakfast's hemsida, och får reda på att de ska ha en spelning på Kafe 44, tillsammans med Taxi, Taxi och EnkÅpres. Sen längtar du efter det.
- Det enda som återstår för en fulländan musikalisk stund är nu att gå in på The Lennarts myspace-sida och ladda ner deras eminenta musik. Va? Nej nej, skälet till att jag ber er ladda ner det är inte alls att det är jag som utgör The Lennarts, inte alls!!
Dagens Låt # 23
Dagens Låt:
Clint Eastwood - Gorillaz
"Finally someone let me out of my cage
Now, time for me is nothing 'cause I'm counting no age
Nah I couldn't be there
Nah you shouldn't be scared
I'm good at repairs
And I'm under each snare
Intangible (Ah no)
Bet you didn't think so I command you to
Panoramic view (view?)
Look I'll make it all manageable
Pick and choose
Sit and lose
All you different crews
Chicks and dudes
Who you think is really kickin' tunes?
Picture you gettin' down and ill picture you
Like you lit the fuse
You think it's fictional
Mystical? Maybe
Spiritual
Hero who
Appears in you
To clear your view
When you're too crazy
Lifeless
To know the definition for what life is
Priceless
For you because I put you on the hype shit
You like it?
Gunsmokin'
Righteous with one token
Psychic among those
Possess you with one go"
Jacks Kommentar:
Hela första versen är så bra att den fick komma med här.
Den här låten är underbar. En förebild vad gäller bas, trummor och stil. Dessutom är videon, som jag nyss laddade ner, ett mästerverk i ordets rätta bemärkelse. Myspys.
Clint Eastwood - Gorillaz
"Finally someone let me out of my cage
Now, time for me is nothing 'cause I'm counting no age
Nah I couldn't be there
Nah you shouldn't be scared
I'm good at repairs
And I'm under each snare
Intangible (Ah no)
Bet you didn't think so I command you to
Panoramic view (view?)
Look I'll make it all manageable
Pick and choose
Sit and lose
All you different crews
Chicks and dudes
Who you think is really kickin' tunes?
Picture you gettin' down and ill picture you
Like you lit the fuse
You think it's fictional
Mystical? Maybe
Spiritual
Hero who
Appears in you
To clear your view
When you're too crazy
Lifeless
To know the definition for what life is
Priceless
For you because I put you on the hype shit
You like it?
Gunsmokin'
Righteous with one token
Psychic among those
Possess you with one go"
Jacks Kommentar:
Hela första versen är så bra att den fick komma med här.
Den här låten är underbar. En förebild vad gäller bas, trummor och stil. Dessutom är videon, som jag nyss laddade ner, ett mästerverk i ordets rätta bemärkelse. Myspys.
A Beautiful film
Jag älskar verkligen A Beautiful Mind. Underbar film, med en Russel Crowe som är omänskligt bra och en genomgående känslighet i hela filmen. Manus, foto, allt finns och är perfekt.
Filmen är av de få saker från en skärm som lyckats framkalla en tår från mina ögon. De andra sakerna är Titanic och ett south park-avsnitt (det där Kenny dör definitivt).
Jag vet att jag är mysko. So what? Whaddyagonnadobaudit, huh?
Jag ska jobba på fredag. Dela ut tidningar på medis som vanligt. Kom förbi och ta en Sourze om ni känner för det. Jag kommer lyssna på musik, men det är lugnt, blinka till mej så blir jag glad.
Sen ska jag jobba på lördag också. Barngrupper i teater, fyra of them. Råkul!
mossa mossa
/ jack the tow, tow the jack
Filmen är av de få saker från en skärm som lyckats framkalla en tår från mina ögon. De andra sakerna är Titanic och ett south park-avsnitt (det där Kenny dör definitivt).
Jag vet att jag är mysko. So what? Whaddyagonnadobaudit, huh?
Jag ska jobba på fredag. Dela ut tidningar på medis som vanligt. Kom förbi och ta en Sourze om ni känner för det. Jag kommer lyssna på musik, men det är lugnt, blinka till mej så blir jag glad.
Sen ska jag jobba på lördag också. Barngrupper i teater, fyra of them. Råkul!
mossa mossa
/ jack the tow, tow the jack
Ny Dagens Blogg!
MysPersson
Min väg in på internetfilmer, alltså animeringar eller små korta grejer folk hemma hos sig gjort, var genom Super Mario Långben. Super Mario Långben är filmer där huvudpersonerna är disneyfigurerna. Men dessa heter inte Långben, Musse, Kalle, Joakim, Ludde och Knattarna.
De heter Super Mario Långben, MysPersson, Mongo Från Yttre Rymden, Störd Idiot, Arne Weisse och Ungjävlarna.
Kolla in. Jag älskar skiten som mina egna barn.
Om detta uppskattas i tillräcklig mängd så kan jag tipsa om mer internetguldgruvor.
Hör av er i kommentarerna.
De heter Super Mario Långben, MysPersson, Mongo Från Yttre Rymden, Störd Idiot, Arne Weisse och Ungjävlarna.
Kolla in. Jag älskar skiten som mina egna barn.
Om detta uppskattas i tillräcklig mängd så kan jag tipsa om mer internetguldgruvor.
Hör av er i kommentarerna.
Självinsikt, goddag.
Hittils har Britney alltså varit för dum för att faktiskt kunna överskatta sin röst?
Maffigt.
Kaninbögar
I give to you mina kära läsare, Brokeback Montain på trettio sekunder, omgjord av kaniner!
örk
Det grymma med en bärbar dator med trådlöst internet är att man kan ligga i sängen och blogga. Och eftersom jag är sjuk så är det absolut nödvändigt.
Jag har drabbats av en omysig förkylning. Jag snyter mej väldigt mycket. Igårkväll somnade jag klockan åtta, och sov på ända tills klockan tio imorse. Fjorton timmars sömn, tack, men jag är ändå trött!
Det här är ju mest bara ett inlägg som får bloggen att börja bli alltmer likt bloggarens stora skräck, en allmän dagbok. Den ulitmata bloggen skulle ju vara typ en telepatisk länk till en sexårings huvud. Typ bara inlägg som går ut på funderingar och uppptäckter, och dessutom väldigt frekvent uppdaterad. Men som det är nu är väl det här det närmaste vi kan komma en sån blogg.
Aja.
Låt oss hoppas att detta mitt sjukdomstillstånd får fram mycket naiva tankar, som man kan smälla upp här, och inkamma rekordpublik med.
Jag har drabbats av en omysig förkylning. Jag snyter mej väldigt mycket. Igårkväll somnade jag klockan åtta, och sov på ända tills klockan tio imorse. Fjorton timmars sömn, tack, men jag är ändå trött!
Det här är ju mest bara ett inlägg som får bloggen att börja bli alltmer likt bloggarens stora skräck, en allmän dagbok. Den ulitmata bloggen skulle ju vara typ en telepatisk länk till en sexårings huvud. Typ bara inlägg som går ut på funderingar och uppptäckter, och dessutom väldigt frekvent uppdaterad. Men som det är nu är väl det här det närmaste vi kan komma en sån blogg.
Aja.
Låt oss hoppas att detta mitt sjukdomstillstånd får fram mycket naiva tankar, som man kan smälla upp här, och inkamma rekordpublik med.
På Inferno
Menige Werner rapporterar
Inferno Online, 0242 fredag.
Truppen har hittills spelat Battlefield (lite olika versioner) och DoD. Jag har druckit fyra redbull, inmundigat chilinötter, chips, gott&blandat, kiwis (med skal, det är godast då), russin samt choklad.
Jag gjorde en raid på netto innan sammandrabbningen, och införskaffade all denna kost.
Jag känner igen mönster från förra gången.
Svettningarna börjar sätta in igen, precis som de gjorde vid den här tiden förra gången. Jag har bytt från vanliga jeans till mjukisbrallor, vilket är nödvändigt för komfortens skull.
Tolvåringsfrekvensen blir allt tätare kring oss, och vi förlorar en efter en av de våra. Fi tycks finnas överallt.
Nu kommer vågorna igen.
Jag måste iväg, måste köra lite CS och hoppas på det bästa.
Om jag överlever längre kommer fler rapporter
Inferno Online, 0242 fredag.
Truppen har hittills spelat Battlefield (lite olika versioner) och DoD. Jag har druckit fyra redbull, inmundigat chilinötter, chips, gott&blandat, kiwis (med skal, det är godast då), russin samt choklad.
Jag gjorde en raid på netto innan sammandrabbningen, och införskaffade all denna kost.
Jag känner igen mönster från förra gången.
Svettningarna börjar sätta in igen, precis som de gjorde vid den här tiden förra gången. Jag har bytt från vanliga jeans till mjukisbrallor, vilket är nödvändigt för komfortens skull.
Tolvåringsfrekvensen blir allt tätare kring oss, och vi förlorar en efter en av de våra. Fi tycks finnas överallt.
Nu kommer vågorna igen.
Jag måste iväg, måste köra lite CS och hoppas på det bästa.
Om jag överlever längre kommer fler rapporter
Nattgibb
Ikväll är det nattgibb.
Nattgibb är när man spelar datorspel en hel natt. Ungefär tio timmar alltså. Man går till netto, laddar upp med råmycket godis, krisps, energidryck och kaffe.
Sen sätter man sig på Inferno Online och börjar. Kul är det, no doubt, men man känner sig ruskigt omysig på morgonen därpå. Likt en grottspindel kravlar man ut ur stället, masar sig till McDonalds och äcklar i sig nåt så man inte dör helt av hunger eller nåt. Men man får akta sig för dagsljuset, som vid det laget är dödligt.
Jag ska kanske vara med i en teater, utöver den i mina olika teatergrupper. Kul kul.
Gå på lite fler konserter Anna. Du är alltid välkommen att droppa in här ;)
Nattgibb är när man spelar datorspel en hel natt. Ungefär tio timmar alltså. Man går till netto, laddar upp med råmycket godis, krisps, energidryck och kaffe.
Sen sätter man sig på Inferno Online och börjar. Kul är det, no doubt, men man känner sig ruskigt omysig på morgonen därpå. Likt en grottspindel kravlar man ut ur stället, masar sig till McDonalds och äcklar i sig nåt så man inte dör helt av hunger eller nåt. Men man får akta sig för dagsljuset, som vid det laget är dödligt.
Jag ska kanske vara med i en teater, utöver den i mina olika teatergrupper. Kul kul.
Gå på lite fler konserter Anna. Du är alltid välkommen att droppa in här ;)
Musik, och vad den medför.
Sie ist ein model
und sie siieeht
gut aus...
Vacker elektronika som sagt.
Nästan den enda i sin klass, that I ever heard....
/ Jack
und sie siieeht
gut aus...
Vacker elektronika som sagt.
Nästan den enda i sin klass, that I ever heard....
Till EmmaTack, på återhörande
Vi har kanske inte mycket kvar, men det vi haft kommer alltid finnas med mig.
Gräl på msn är något av det värsta som finns. Motparten finns så abstrakt, men allt man säger får, likaväl som i telefon eller ansikte mot ansikte, följder.
Vi hade haft vårt första, och hittills enda, "gräl" oss emellan. Vi hade haft det på msn. Ämnet hade varit att du kommit upp till Stockholm, utan att säga till mig.
Jag blev mycket sorgsen, och som följd arg. Du ska veta hur mycket det hade betytt för mig att få träffa dig igen.
Jag avslutade samtalet med några helt onödiga sarkasmer, bara för att jag kände mig så sårad och ledsen. Mitt uppsåt var att göra dig ledsen (känns ofta igen som en idiotisk följd på när man själv blir rörd på en öm punkt; brukar kallas hämnd), vet inte om jag lyckades. Hoppas i efterhand jag inte gjorde det.
Jag gjorde msn:s motsvarighet till att slänga på luren, och loggade mycket abrupt ut, utan att få svar på min hejdåsägning. Himla töntigt, men vad gör man?...
Under hela episoden hade min dator spelat musik. Det hade ju jag i min sorgsna ilska inte märkt, men plötsligt tystnade den. Tystnad är ofta något man mer konkret märker än musik, och så gjorde jag.
Jag märkte att det blev tyst. Tills
I'll Be Missing You av Puff Daddy började spelas.
Jag har bara en gång tidigare fått en sådan religiös känsla av enbart musik. Det var på västkusten en varm sommar, jag hamnade i något sorts läge mellan sömn, vakenhet och dvala genom att bara ligga på sängen och lyssna på en skiva av Era, f.ö. en av mina första egna skivor.
Jag värmdes genom hela kroppen av låten.
Det kändes som om den träffade mig i bröstet, likt en laserstråle från dödsstjärnan, och spred sig explosionsartat i hela kroppen.
Jag kände mig inte sorgsen.
Jag kände mig inte ensam.
Jag kände mig ångerfull, ville komma tillbaks till dig, berätta att jag gjort fel och jag är en dum fåne som borde avrättas och avsättas, ville krypa till dina fötter och erkänna mitt livs synder.
Men jag skickade ett förlåt-sms istället.
Och hoppas du förstod min uppriktiga sorg igenom det.
Så. Även om du tycker allt vi en gång kanske hade nu har gått förlorat
ska du veta att
det spelade oerhört stor roll för mig
och att jag alltid kommer bevara det inom mig.
/ Jack