Kylskåpslogik.

det ska bli kul att träffa Jenny, som alltså är pappas adoptivsyster som han inte växte upp med, eftersom att han själv adopterades bort vid födseln, för det var nämligen typ elva år sen sist vi träffades. hon är dock inte här just nu. men hon kommer för eller senare.

allting är rätt bra hittills. min kamera har lagt av, jag vet inte om det är batterierna eller kameran som är kass. jag köper lite nya batterier så får vi se vad som händer. pappa har dock tagit några bilder, och jag har tagit bilder på pappas kamera, som jag förr eller senare kommer fixa in på min dator. och då kanske jag lägger upp en och annan här på bloggen.

maja: tack för konstruktiv kritik. jag ser dock inte riktigt var förbrukningen av kraftuttryck blir så dominant att den blir jobbig, men du får gärna förtydliga dej. i övrigt ber jag dej att nästa gång du har småsaker att anmärka dej på får du gärna kalla dej irriterad, men kalla dej då irriterad maja, eller irri-maja. för annars blir en stackars gosse så förvirrad. tack på förhand, och jag ser fram emot att återse dej i skolan.

hare bra alla / er jack

jag vet inte hur det kommer bli med internet där nere, det är fullt möjligt att de inte har nåt, så de kanske blir lite så och så med bloggen, tyvärr. säkert är iaf att de närmsta tre dagarna kommer jag nog inte skriva nåt, för då reser vi ju, och bor mest på hotell.

john, min halvfarbror, är en jävligt hygglig kis. han har tagit oss runt lite grann i san fransisco idag, och vi åt mycket gott o såg mycket coola saker. bl.a Alcatraz och ett gäng sälar som låg och grymtade framför en massa turisters stora ögon. sen kom de hit nyss för att säga hejdå innan vi sticker iväg imorrn, och med sej hade den en påse amerikanskt godis till mej! jag hade nämligen nämnt det att jag skulle köpa med mej det hem, men då tog de saken i egna händer o fixade det. galet schysst! cred till john.

nu har min kära klass börjat skolan, och jag är itne där. ganska skönt för dem antagligen :P

but there will only be a week of freedom, för sen kommer jag med buller och bång (rimmade nästan, freedom-bång). jag ser lite fram emot sverige faktiskt. borta bra men hemma bäst i guess.

jaja, nu ska jag sova. hare så bra alla så hörs vi / yours sincerely, Jack

jag åkte till Telegraph Avenue häromdan, för att kolla lite i affärer. det är bara nåra bus stops iväg, så det är lätt gjort. jag gick runt i nån timme i olika ställen, hittade den där Crumb-boken, och eftersom den gick på trettio bucks så fick jag nöja mej med det och ett gäng vykort för tillfället. jag ringde, en halvtimme försenad, till farmor och bad henne hämta upp mej, för sen skulle vi sticka o käka, och hon sa att de skulle komma om en tio femton minuter. så jag ställde mej vid en lyktstolpe och väntade. iPoden var naturligtvis på, och lugnt betraktade jag de förbipasserande. det är intressant att bara stå och göra det här i jänkarlandet, för varannan person är förryckta kepsdårar som gör konstiga miner och hemlighetsfullt bär runt på lådor med stulna bananer, så jag hade det inte tråkigt. då plötsligt, över gatan, försökte en uteliggarknarkare stjäla en låda gammal sallad (bra val) från en annan! vilt slagsmål utbryter mellan de två sluskarna, och personer, mest exempel av de ovan nämnda orginalen, rusar till, till synes för att avbryta bråket. men inte då. de kastar sej entusiastiskt in i fighten och utdelar med gott mod rallarsvingar åt höger och vänster. snabbt stiger antalet medverkande i slagsmålet från två till ungefär tio-femton personer, alla lika hjärtliga i sina smockor. mycket underhållande för min del (jag hade inga planer på att kasta mej in för att avbryta det, då skulle jag med stor säkerhet bara blivit nerstampad av dem). men, lika plötsligt som det började, likt som på en given signal, avbryts handgemänget. alla parter raglar iväg åt sitt håll, och personens vars låda sallad var orsaken till bråket samlar ihop sina saker och ger sej av. 

sen kom familjen och hämtade upp mej (emellan hann dock en snubbe vingla fram till mej och fråga omfemtio cent, och sen tillägga att hans "head´s bout to explode, i smoked two joints, iss good shit maaan") och vi stack till en hamburgerplats som gjorde underbara saker, deras hamburgare och milkshake var seriöst det godaste jag nånsin käkat i den vägen. men å andra sidan är ju amerikaner så jävla bra på att göra onytttiga saker jävligt goda, så vad väntade jag mej?

du min lilla vän som kallar sej Irri, som jag borde förstått betyder irriterad, fan va sur du är, youve got to get that sand out of your vagina. 

vi hörs alla kära läsare av min blogg. hade så bra. mors / jack

hej alla älsklingar, här kommer lite bilder från de stora landet i väst!

de var stora stora vågor. den här bilden visar inte hur stora de var, för de var större. 

Sara sitter jungfruaktigt i gräset.

Jag skrattar åt att det ser ut så här där hemma just nu. moahaha.

Jag och sara.

er käre bloggare, på flygplanet på väg hit.

sara och pappa på planet.

och det får avsluta för nu. fler bilder kommer. hare så bra så hörs vi/ jack

eftersom saras fot är trasig och hon har synnerliga svårigheter med att gå så har våra valmöjligheter begränsats något. vi kan inte längre lita på att sara förnöjer sej, oberoende på vad vi är hittar på för oss själva. det är ju onekligen ett krux i sammanhanget. igår skulle vi till exempel vara på en lekplats, men för en flicka som inte kan röra sej utan någon annans hjälp är det ju kanske inte det roligaste nånsin med en lekplats. så det finns svårigheter. annars åkte vi igår ner till santa cruz för att besöka några vänner till pappa och farmor. det hade säkert varit jättetrist för mej, om inte det var så att deras barnbarn var där, varav en var en sextonårig tjej, Joan, och en tolvårig gosse som hette Max och som fyllde år (vilket var skälet för vårt besök, att fira honom). Joan hade varit på besök hos dessa sina grandparents i rätt många dar nu. en bit in på kvällen sa hon till mej: youre the first in my age i´ve met in like ten days, so you have to accept that ill be like... all over you. detta var ju inte riktigt en omständighet som gjorde kvällen otrevligare, så jag tyckte det var rätt okej. så det var en mycket trevlig kväll med en mycket trevlig familj. så hade farmor köpt svenska fishes, såna där godisfiskar som finns i varje lovlig lösgodisaffär i sverige, till oss, och det var också trevligt. sen när vi kom hem efter det besöket var klockan typ halv tolv lokal tid, vilket är ungefär halv nio på morgonen för mej, så vi var lite småtrötta. vi somnade in, och dagen tog slut.

nu till dagens dag: idag ska vi göra en hel del, och jag har inte riktigt förstått alla planer. men det blir säkert bra. nu närmast ska jag ta en buss ner till downtown, där jag ska se om jag kan få tag på Martin Kellermans nysläppta bok här i USA, nämligen Rocky: the big payback, som den heter på amerikanska. det är alltså Kellerman, den stockholmska serien Rockys upphovsman, som släppt sin första bok här, och det är ju synnerligen coolt. därför vore jag glad o lycklig om jag fick tag på den. de dåliga nyheterna är att mina dollars börjar sina. efter att de som jag har nu tagit slut ligger jag bara inne med 1400 svenska kronor, vilka är lika nödvändiga här som ett paket knäckebröd (som farmor iofsig har köpt ett till oss på en ikea här i trakten), och att växla dem vore dumt då jänkarna mest tycker det är låtsaspengar jag viftar med, och jag skulle få nåt i stil med 24 dollar för alltihop. så det är ett bekymmer.

men, i stort är allt bra. saras fot är som sagt det största bekymret nu, det är upphov till fruktansvärda skrik från henne varje gång pappa ska smörja på nåt smärtbedövande salvliknande, och det gör henne väldigt oportabel. men vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande. min iPod är en räddning för mej här, det ger trygga känslor med den...

jaja, tack ska ni ha för att ni läste hela harangen, om ni orkade.

saknar er alla, ska snart ta itu med vyukortsskrivningen, och så hörs o ses vi snart.

mors på er / jack

stolt kan jag meddela att det igår var 22 unika personer som kollade min blogg, de högsta antalet hittils. de går uppåt!

Idag har jag återhämtat mej så mycket som möjligt från gårdagens tuffa resa. Inatt vaknade Sara o var ledsen o hade hemlängtan, vilket hon demonstrerade genom att gråta halvhögt i ungefär en timme. Lite småjobbigt kanske. Men eventually somnade hon, och vi fick vår sömn, som efter 36 timmars vakenhet upplevdes som behövlig. Dagen efter vaknade vi vid åttatiden lokal tid och jag gick upp en timme efter, då vi åt en skojig amerikansk frukost med fattiga riddare, besk yoghurt med honungsringar och bakelser, bland annat. det är kul med amerikansk gör allt onyttigt gott-kultur. Sen idag har vi inte gjort så väldigt mycket, utom att vi tänkte cykla omkring lite, men pappa var för snål för att gyra en cykelstol till Sara, så hon satt på pakethållaren, och hennes fot fastnade mellan hjulet och en järnstång, vilket förorsakade väldigt mycket smärta, skrik och sjukhusbesök. Sara hade inget brutet men ett läskigt invärtes sår, som nu gör att hon haltar smått. Verkligen en passande grej. Vi åt sen på kinarestaurang och promenerade runt lite här i Berkeley, där vi bor. Det är en väldigt mysig plats, med sällsynt amerikansk småstadskänsla, trots att det är en rätt stor stad. Mycket mysigt. Dessutom gör det varma klimatet det ännu softare. Dock är det lite småblåsigt, men inte så det blir jobbigt. Nu är klockan 18.47 amerikansk tid, det betyder tio i fyra på natten hemma i sverige, och vi ska väl käka nåt middagsartat snart. Pappa var nyss här o gnällde helt onödigt över att jag skriver på datorn. Ibland tycker jag att vi inte går ihop särskilt bra vi två.. men å andra sidan, har nån tonåring nånsin tyckt han/hon gör det?

Personliga meddelanden:

Mamma: jag mår bra. allt är bra. men snälla du, lämna inte så många meddelanden här på bloggen. kommentera det som jag skriver, o mejla resten. tack på förhand. hoppas allt är bra med familjen!

Emma (Engelbrektsson): du överträffar som vanligt mej i de mesta. ditt mejl var, trots sin lite ledsna karaktär, upplyftande, o jag känner mej behövd. Så ska du ju veta att jag inte är den som inte saknar dej, så att säga.... tänker på dej längtar efter dej, vi hörs snart.

Emma (Eliasson): Hoppas de går bra uppe i norr. Om du lämnar din adress här nånstans ska jag skicka dej ett vykort! tänker på dej..

Anna (Boström): Ser fram emot vad vi nu skulle hitta på när jag kommer hem! du kan vänta dej ett vykort from here liksom. hare jättebra tills vidare!

till alla andra: tänker på er, hoppas ni har de jättebra! vi hörs, o fortsätt läs min blogg / jack

efter något som känns som en miljon timmars flygning är jag nu, svensk tid klockan 05.03, lokal tid 20.03, framme! vi avreste igår morse klockan halv åtta svensk tid från hemmet, och satte oss på ett plan som gick till chicago. det var ett sas-plan, rätt lyxigt, med saker såsom internet ombord (som jag dock inte fick använda, enligt kära far var det för dyrt), personliga små filmskärmar i sätet och god(!) mat. en rätt angenäm resa hit alltså. sen, i chicago, virrade vi runt på den enorma flygplatsen tills vi kom till vårt anslutningsflyg som tog oss till San Fransisco. det var trevligt, för då satt jag inte bredvid farsan o syrran utan istället bredvid en amerikansk tjej som jag snackade en del med. folk blir rätt intresserade när de förstår att man är svensk faktiskt. till slut, vid 4 svensk tid, kom vi fram till San F där farmor Joanna mötte oss o hjälpte oss med ett o annat, och så åkte vi hem med hennes bil. och nu ska vi äta lite innan vi dör i våra snyggt iordninggjorda sängar. gaah jag är dödstrött....

aja, vi hörs om inte allt för lång tid, typ imorrn, o så tänker jag på er alla.

hare bra / jack

en dryg resa är det, en dryg resa blir det. men, det ska bli kul. och jag har sisådär en femton pers jag måste skicka vykort till. there goes the reskassa :p

en kul grej vore om jag hittade en nice digitalkamera ova there, för ett överkomligt pris. det är nåt jag saknat länge, och min levnadsstandard skulle gå upp likt en irakier som vinner en miljon på triss om jag fick en. så det hoppas jag på.

i övrigt, inte så mycket.

vi hörs senare. hare bra / jack