Kylskåpslogik.

Hur många svenskättade engelska och amerikanska ord kände du till förut? Hade du koll på att fornnordiskan, som svenskan hette då den fortfarande var ett gemensamt språk för hela norden, delade med sig rätt flitigt på äldre dagar, och har gett upphov till ord du absolut inte räknade med, såsom bland många andra anger (vrede), birth (från ordet börd),  cake (kaka), gangster (på fornnordiska heter tjuvgäng thjofagangr) och window (från ordet vindöga), alla fornnordiska från början.
Även det rätt flitigt använda ordet fuck hette för himla länge sedan fukka på svenska västkusten, och betydde att röra sig fram och tillbaka. Sedan har ordet spritt sig, och omvandlats lite. Men i grunden är det ju samma sak. Och även det svenska ordet focka, som betyder att ge någon sparken, är besläktat med det gamla bohusländska fula ordet.

Kul va? Som jag sa, det ska vara kul att vara svensk.

_{Källa: Ulf Ivar Nilsson, Svenska Skrytboken}

Jag har tömt hela min iPod. Mitt musikutbud var föråldrat. Jag hade ju föffan Destinys Child på den, det fick helt enkelt inte fortgå så!

Nu ska jag slänga in nytt blod! Pet Shop Boys, Röyksopp, Robbie Williams, Bo Kaspers Orkester, Sage Francis, Era, Las Palmas, M.B.M.A, Organism 12, Infinite Mass, Alishas Attic, Tom Waits och Bob Hund är exempel på artister som skonas till min iPod.

Tänkte bara berätta det för er.
Trevlig fredagkväll!
Er skribent
/Jack

Dagens Låt:
This Is Where I Came In - Bee Gees

This is the danger zone
This is where I came in
They know not what they do
Forgive them of their sins
They know they cannot take away
What you have given me

Jacks Kommentar:
Hela den här cd:n, som fått sitt namn av detta sitt första spår, är asbra! Men jag är tvungen att utse blott en av dem till dagens låt, och då blev det denna, mest för att den är först. Men det finns många låtar som är minst lika underbara som denna, på deras grymma cd.

Jag har nyligen insett hur kaotiskt mitt bildbibliotek på datorn är, och har tappert börjat gå igenom allt som finns där. De kring tretusenfemhundra bilderna jag har där är från väldigt mycket olika tillfällen, men många är från nu de senaste månaderna, då jag ju fått handskas med något som nästan är en egen kamera.

Dessvärre har jag också många bilddubletter på datorn, och det känns bittert att något så meningslöst ska få ta dyrbar plats på min dator.
Således har jag påbörjat ett större upprensningsarbete, som i skrivande stund är till hälften färdigställt.

När man går igenom dessa minnenas konserver, kan man stöta på fina minnen. Söta syskon. Mysiga stunder. Roliga upplevelser. Vackra foton.
Och direkta förolämpningar finns också att upptäcka. As such:



Det där håret....
Det där håret är värd en inzoomning.



Såhär såg alltså er bloggförfattare ut när fotot togs.
Känner ni er blåsta? Förbannar ni er själva för att ni stannat vid denna min blogg då ni för ett ögonblick faktiskt tyckte något vettigt alls tonade fram här? Grämer ni er för att ni inte fortsatte surfandet på internet, för att förhoppningsvis hitta nån normal, lugn blogg om trädgårdsskötsel och pudeln Toto som kan hoppa baklänges, skriven av en lagom entusiastisk åttiofyraåring?
Alldeles säkert. Utan skuggan av ett tvivel. Men! Ni är blåsta! Ni är på min, Tows, blogg, och här utsätts ni för likartade bilder på fruktansvärda frisyrer och ett så dumt uttryck i nunan så att Mohammad Ali själv skulle knäböja!

Men ni förtjänar iallafall historien, iallafall den som finns, bakom bilden:

Jag var i Indien med familjen. Det vill säga, den familjen som jag nu sällan är med längre, då jag känner att pappa skrämmer bort mig från att umgås med dem. Pappas familj, alltså. Han som bränner ner hönshus och åkrar. Han har fru och förutom mig tre barn, som alltså är mina halvsyskon.

Vi var alltså i Indien. Det var förra vintern, alltså kring nyårsafton 2004-2005, och vi var dels där för att turista och "uppleva" indiska yogalärare, myggnät och fräscha insikter i sitt eget, föga rumsrena, inre. Men då somliga saker brakade in över indiska kusten bland andra den 26 december förändrades vår semester något, och fick istället för att slicka våra egna själsliga sår efter en lång levnad i västerlandets skräpiga äckelpäckelskit, en mer "rädda-de-som-räddas-kan"-inriktning.

Hela historien om mitt varande i Indien under den tiden kommer kanske upp nån gång, men den är så lång och stökig, så då måste jag kolla bland gamla mail jag skickade hit (vilket var det enda möjliga kontaktsättet under några dagar där vi inte hade en aning om vad som hänt), och dyka djupt in i mitt eget psyke under den perioden.

Iallafall gick vår vistelse där efter tsunamikatastrofen mycket ut på att göra matpaket, lägga dem i bakluckan på en fem tio bilar, åka ut till söndermörsade byar och dela ut dem till hysteriska invånare som slog och drog i en. När vi inte gjorde det åkte vi runt till aptempel och chaiställen och dividerade med restaurangägare som tyckte vi skulle sitta i turistavdelningen (vilket jag höll med om, men pappa skulle tvunget få oss att sitta i deras avdelning för invånare, vilket resulterade i en några kronor billigare nota, och en miljard blickar från dödströtta indier som verkligen inte ville dela bord med en familj med tre bortskämda ungar som skrek och skränade utan avbrott).

Det här fotot är från en av våra stopp på ett chaiställe. Chaiteet, som jag håller i händerna, var det godaste jag nånsin druckit i teväg, och det var mycket behagligt. Men det är också det enda behagliga jag minns från när det här fotot togs.
Som mitt tillstånd är där på fotot är mina byxor alldeles för trånga och felsittande, vilket syns, och gör ont ungefär precis överallt. Jag kunde inte gå normalt, och såg ut som en fånig idiot.  Min t-shirt var en av få rena jag hade kvar, och ger intrycket av att jag verkligen nått samma mentala djup som alla ärade indier, och inte alls var en tönt som tyckte den smälte in. Den fick mig att se ut som en fånig idiot. Mitt hår.. åh gud, mitt hår. Jag hade inte duschat på en vecka, än mindre använt schampo eller balsam, och det var naturligtvis förödande för mitt långa krulltofsiga hår, som annars brukade bli asfett bara jag tänkte på till exempel en smörgås.
Mitt ansiktsuttryck gissar jag bara är följden av alla dessa hemska omständigheter. Har en person det lite för jobbigt (då enligt EU-normerna), så får han ett fjantigt ansiktsuttryck. Så mycket har jag lärt mig på mina sjutton år på jorden.

Sammantaget är jag en tönt på den här bilden.
Men byxorna har jag inte kvar, t-shirten är förpassad till "jag-kanske-använder-den-nån-annan-gång"-delen av min klädlåda, håret är avklippt och förfinat för länge sen, och mitt ansiktsuttryck har blivit bra mycket mer belevat. Tror jag.

Jag vet ju att hela den här texten hamnar i ett lustigt sammanhang när jag beskriver ett problem lika asfånigt som jag själv är, i jämförelse med indierna dödsplågor och hastiga bortgång som ju hände i min absoluta närhet då fotot togs. Men det är lite det som också fixar atmosfären liksom. det är väl lite symboliskt för hela västvärldens gnällande med u-ländernas sönderfallande framför våra ögon hela tiden.

Antar jag.

Er tillgivne
Jack

Jag vill be om ursäkt för mitt för närvarande väldigt väldigt tunna bloggande.
Jag har varit ensam hemma en vecka, och haft helt eget ansvar för min tid and stuff, och då slutar det ofta med att man gör andra saker än att blogga. Detta är ju tämligen oförlåtligt, jag menar, det har ju varit pauser på som fem dar emellan blogginläggen den senaste tiden, och detta ska jag naturligtvis botgöra för.
Så förlåt mig, alla min läsare, för mitt oengagemang. Jag kommer gottgöra det här, jag lovar.

Blogginlägg ni kan vänta er:
Ett om skillnaden Simpsons/South Park emellan.
Ett om när den gamla generationen upptäcker internetvänner.
Ett om att jag skäms för min dåliga kunskap om söder.
Ett om vad som krävs för att lyckas socialt.
En jäkla massa dagens låtar.
En massa småiakttagelser.

Jag kommer igen Lina, jag lovar!

Välkommen hem igen mamma!

mors/jack

Dagens Låt:
The Thief - Infinite Mass

"All i see is all i get i stole the music with no regreats
all i want is all i need im a thief i stole the beat
All i see is all i get i stole the music with no regreats
all i want is all i need im a thief i stole the beat
the beat the beat the beat the beat the beat the beat"

Jacks Kommentar:
USA-klass på den här loopade låten. Och i det här sammanhanget har det bara en betydelse: bra som fan.