En vänlig men misslyckad gest
En väninna kom hem från London idag. Hon skulle enligt mina och min flickväns beräkningar komma till centralen klockan halv tolv. Jag åkte dit för att ta emot henne och välkomna henne hem.
Klockan kvart över elva kom jag dit. Klockan fem i halv tolv kom en buss. Klockan halv tolv hade alla trötta resenärer gått ur bussen och stövlat iväg. Klockan 23.31 stod jag och tittade ensam på en tom buss. Min väninna satt inte i den bussen, som det trots allt verkade. Jag fick åka hem igen, ensam, utan att ha välkomnat någon hem.
Klockan fem i tolv ringde jag henne och frågade var hon var. Då var hon på centralen. Jag hade räknat fel, väninnan hade kommit dit vid tio i tolv och blivit mottagen och välkomnad av en annan kompis, och jag satt hemma hos mej och kände mej dum.
Så nu dricker jag ett glas vatten och går och lägger mej. Det får finnas en gräns på hur mycket och fånigt man kan misslyckas med saker på en dag.
/Svarta Pantern (som man kan kalla sej om man känner för sånt)
Klockan kvart över elva kom jag dit. Klockan fem i halv tolv kom en buss. Klockan halv tolv hade alla trötta resenärer gått ur bussen och stövlat iväg. Klockan 23.31 stod jag och tittade ensam på en tom buss. Min väninna satt inte i den bussen, som det trots allt verkade. Jag fick åka hem igen, ensam, utan att ha välkomnat någon hem.
Klockan fem i tolv ringde jag henne och frågade var hon var. Då var hon på centralen. Jag hade räknat fel, väninnan hade kommit dit vid tio i tolv och blivit mottagen och välkomnad av en annan kompis, och jag satt hemma hos mej och kände mej dum.
Så nu dricker jag ett glas vatten och går och lägger mej. Det får finnas en gräns på hur mycket och fånigt man kan misslyckas med saker på en dag.
/Svarta Pantern (som man kan kalla sej om man känner för sånt)
Kommentarer
Trackback